Västgötabergens svampklubbs utflykt till Kinnekulle 25 september 2011.

Vi blev ett 20-tal medlemmar som samlades vid Österplana hed. När vi kom till heden, observerade jag en bekant röd skåpbil där. Bak i bilen låg det trälådor med texten Centrumkonditoriet Sandared på. Roger Pihl var på heden och snart dök ett välbekant ansikte upp. Jag frågad Roger om han ville följa med till Eriksberg och det ville han. När vi sedan hade genomgång av fynden från Eriksberg vid Munkängarna, dök även Stellan Sunhede upp. Dessutom träffade vi medlemmar från Häxringen i Borås vid Ekesbacke. Vilken märklig dag. Tillgången på svamp var god på Eriksberg, men märkbart mindre med svamp var det på Ekesbacke. Totalt blev dagens skörd hela 150 arter. Inte så dåligt med tanke på den sena tiden på säsongen.

Det var inte speciellt gott om matsvamp på Kinnekulle denna dag, men en del hittade vi. Rödgul trumpetsvamp, trattkantarell, rödgul taggsvamp, blek taggsvamp, blodriska, lärksopp och guldkremla fångades in. Det blev till omelett för den flitige i alla fall.

På Eriksberg var det ganska gott om fruktkroppar, men inte så många arter. Eriksberg är en av de finaste kalkgranskogar vi har i Västergötland och Eriksberg har genom åren besökts av de flesta mykologer i landet. Det fanns gott om svavelriska, besk vaxskivling, rosa vaxskivling, fjällig taggsvamp, kryddspindling och den märkliga bananspindlingen.

Några arter som var speciella för Eriksberg:

Clavariadelphus truncatus – Flattoppad klubbsvamp.

Denna storvuxna klubbsvamp med sin flata topp är omisskännlig. Den kan vid hastigt påseende påminna om violgubbe (Gomphus clavatus). Flattoppad klubbsvamp förekommer sällsynt i bättre kalkbarrskogar och är känd från Kinnekulle, Billingen och Karlsborgs kommun. Arten är en bra indikator på skyddsvärda kalkbarrskogar. Arten är rödlistad och sällsynt. Den lär gå att äta?

Clitocybe geotropa – Häggtrattskivling

En mycket stor vitaktig trattskivling med puckel på hatten. Den doftar behagligt av häggblommor. Det finns ingen annan trattskivling man kan förväxla denna art med. Den förekommer sällsynt i bättre löv- och barrskogar i Skaraborg.

Cortinarius cupreorufus – Kopparspindling

Denna stora vackra spindelskivling har en kantad kraftig bulb på foten och en vackert kopparröd hatt. Hittades i en mindre grupp på Eriksberg. Arten tillhör undergruppen phlegmacium bland spindelskivlingar. Kopparspindlingen är rödlistad och mycket sällsynt. Den är bara känd från Kinnekulle och Hällekisområdet i Skaraborg. En av dagens höjdpunkter!

Cortinarius nanceiensis – Bananspindling

Arten har en vacker kastanjebrun hatt med gröngul ljusare kant. Hattmitten är småfjällig av svarta korn. Foten saknar bulb. Arten har en egendomlig lukt av banan. Jag och Roger Pihl hittade arten på den västra sluttningen i Eriksberg. Här fanns gott om den. Även bananspindlingen är en phlegmacium och är rödlistad och mycket sällsynt.

Cortinarius salor – Blå slemspindling

En art som har slemmig lila hatt och vit fot. Arten tillhör undergruppen myxacium bland spindelskivlingar. Denna art är även den en utmärkt indikator för skyddsvärda kalkgranskogar och är överallt mycket sällsynt. Detta är en karaktärsart för Eriksberg. Jag tror inte någon missade den. Även den en av höjdpunkterna i dag.

Inocybe tricolor – Balsamtråding

En trefärgad liten trådskivling med sötaktig doft. Den är bara känd från Eriksberg i Västergötland. Den har väldigt få fynd i landet och är ytterst sällsynt. Jag tror bara jag och Roger såg den. Dessutom var det en dålig fruktkropp.

Rugosomyces chrysenteron (Calocybe chrysenteron) – Gullmusseron

Återigen blev denna lilla gula musseron funnen under gran. Dock saknade detta fynd svarta fläckar på skivorna. Vi hittade ju en liknande musseron på Bölets ängar tidigare i år. Den hade dock svarta fläckar på skivorna och heter Rogosomyces fallax. Gullmusseronerna finns det ett par stycken närstående arter av, den är överallt sällsynt. Men den blir funnen då och då.

Tricholoma aurantium – Brandmusseron

Hatten är livligt orangeröd med en liten puckel. Hatten är klibbig och glänsande. Foten har gryniga oranga bälten på vit botten. Skivorna är täta och vita. Svampen luktar gurka eller något av mjöl. En mycket sällsynt musseron som bara förekommer i de mest exklusiva kalkgranskogarna. Den har få fynd i landet och är rödlistad. Känd från Kinnekulle, Hällekisområdet och Billingen. Jag såg brandmusseronen vid vägen där vi parkerade bilarna. Brandmusseronen är en mycket vacker svamp som jag tycker var dagens höjdpunkt!

Bästa Hälsningar

Rolf-Göran

Ladda hem artlistan