Långutflykten till Skåne

Skåneresan 2013-09-18 till 2013-09-22

Vi var 9 stycken som åkte ner till Skåne den 18 september. Vi skulle vara där i 3 hela utflyktsdagar, så förhoppningarna var stora. Att få komma ner till Skånes bokskogar är ju något alldeles speciellt. Vi hörde  rykten om att Puggehatten hade 350 arter på sin svamputställning i Helsingborg dagen innan.

Efter en ganska lugn nedfärd till Skåne, checkade vi in på Röstånga camping, som inte ligger  långt från Söderåsens Nationalpark. Där bodde vi i små stugor och på morgonen, när man vaknade, var det bara att ställa täcket mot väggen och börja sin nya dag.

Första dagen, den 19 september, var vi i Söderåsens Nationalpark större delen av dagen.  Lite ekskog vid Herrevadskloster hanns även med.

Vi började i Skäralid, som är en fuktig kanjondal med bokskog. Man kan vandra här i 6 – 7 kilometer, med det gjorde inte vi, men halvvägs kom vi nog. Det blev naturligtvis en hel del nya arter här. Hela 124 arter fann vi i där.

Marasmius alliaceus - stor lökbroskskivling hittade vi på alla utflykter. Den doften glömmer man inte?

Ischnoderma resinosum – sydlig sotticka i stort antal, fanns på boklågorna i ravinen. En sydlig, värmekrävande art som sällsynt förekommer i Skåne. Den blev ivrigt fotograferad, men ej insamlad!

Den stora exlusiviteten i Skäralid är nog Multiclavula mucida – vedlavklubba. En art som förekommer sällsynt i Norrland på asp, men även mycket sällsynt på boklågor i Skåne. Vi  noterade den på ett 10-tal boklågor i Skäralidsravinen. Vedlavklubban är känd härifrån sedan länge. Ett kryss jag längtat efter länge!

Oudemansiella mucida – porslinsskivling hittades också. Den är ju så vacker.

Med porslinsskivling i minnet, ställde vi nu dagens andra tur mot ekskogarna vid Herrevadskloster, som ligger i Klippans kommun. Här finns ett stort nytt naturreservat med ek. Vad skulle vi finna där? 

Områdena runt klostret är jättestora, så det blev ett exkurerande på måfå. Vi hittade en högstubbe av en jätteek nära klostret. Hela gruppen rymdes i högstubben. Blev bra för gruppfoto!

Vi satsade på en sluttning med ek och vi hittade många typiska västgötaarter där, men ett guldkorn blev det, nämligen Lactarius flavidus – gul lilariska. En knallgul riska som har lila saft, som så småningom färgar hela svampen helt lila. Den växer mycket sällsynt under ek och finns bl.a. på Kinnekulle. Hur vanlig den är i Skåne vet jag inte?

Efter detta lilla snedsteg återvände vi till Söderåsens Nationalpark och ställde kosan till Nackarpsdalens naturreservat. En mycket fin bokskog med många rara arter. 85 arter blev funna här bl a Strobilomyces strobilaceus – fjällsoppen - Äntligen fick alla se den!

Några ovanliga arter hittades:

Hygrophorus penarius – gräddvaxskivling. En stor kraftig helt torr vaxskivling som är knuten till bokskog. De flesta andra helt vita vaxskivlingar i bokskog brukar vara mycket slemmiga.

Porphyrellus porphyrosporus – dystersopp - sällsynt 
Russula anthracina – sotkremla. Hela fruktkroppen blir svart vid torkning – sällsynt.
Russula velutipes – rosenkremla. En sällynt art i bokskog.
Volvariella bombycina – silkesslidskivling. Denna sällsynta art blev funnen på en bok. Den har inte setts till i Nackarpsdalen sedan 1988.

Sedan var första dagen slut och vår camping väntade.

Följande dag den 20 september begav vi oss till Kristianstadstrakten.  Framförallt hägrade området kring Degeberga, som är känd för många rara svampar.                                                                    

Första turen gick till Forsakar naturreservat, som även den är en fin kanjon med bokskog på kalk. Här hittade vi väldigt fina fjällsoppar igen, även sydlig sotticka noterades. En mystisk sopp hittades. En Boletus som blev knallblå ögonblickligen, när man delade fruktkroppen. Det var naturligtvis Boletus pulverulentus – bläcksopp, som vi funnit. Den är ganska sällsynt i Skåne, men man hittar den då och då med lite tur. En riska i rökriskegruppen påträffades. Vi såg den på flera ställen på Söderåsen dagen innan. Vanlig rökriska (Lactarius fuliginosus) är en barrskogsart. Men i Skåne finns även Lactarius acris – skarp rökriska och Lactarius azonites - blek rökriska. Vårt fynd stämde inte på någon av dom. Sen finns ju även Lactarius pterosporus – vingsporig riska. Den stämde inte heller. Vår riska var glesskivig, vilket inte de andra riskorna är. I den utmärkta boken - The genus Lactarius – Fungi of Northern Europe vol. 3, finns en art som är glesskivig och den stämde bra på vårt fynd. Vi hade hittat Lactarius romagnesii Bon. (sid 234 – 235). Vilket fynd, och den är även tidigare uppgiven från Söderåsen. En mycket sällsynt riska som vi inte tänkt på tidigare. Finns den i bokskogarna hemma?

Efter lite kaffe gick turen till Degeberga hembygdspark. En jättefin ek och bokskog på kalk igen! Även här gjordes många roliga fynd. Fjällsopp och bläcksopp igen och dessutom jättefina exemplar. Efter vilt fotande gick vi vidare i parken.  Amanita phalloides – lömsk flugsvamp var vanlig. Meripilus giganteus – jätteticka beundrades och en del fina spindelskivlingar duggade in. Cortinarius cinnabarinus – cinnoberspindling. Denna knallröda spindling är en riktig Skåneart i bokskog. Även Cortinarius anserinus – bokspindling hittades. Nu började Börje bli svettig!

Efter Degerberga hembygdspark gick turen vidare, och vi fortsatte till det välkända Dunderbäckens naturreservat. På denna lokal har många mycket sällsynta fjällskivlingar påträffats. En stor fränskivling med mycket lång rot på blev funnen. Hebeloma radicosum – rotfränskivling är inte så ovanlig i bokskogarna i Skåne, men den är kul att se. Även här var lömsk flugsvamp vanlig. Börje och jag hittade en gul spindelskivling under bok. Ett knallgult mycel fanns i marken där svampen växt. En svavelspindling trodde vi. Mycket riktigt, det var Cortinarius splendens – lövsvavelspindling. Den är sydlig och mycket sällsynt i tempererade bokskogar. Den är tidigare bl.a. funnen i Degeberga. Lövsvavelspindlingen är dödligt giftig, men så är den också giftigt gul i färgen.

Klockan började bli sen eftermiddag. Nu hägrade havet och en fin havsstrand. Turen gick till Yngsjö och till Gropahålets naturreservat. En stor tallskog på sand och naturligtvis en fin strand. Amanita gemmata – gul flugsvamp är funnen på detta område tidigare.  Skulle vi hitta den? Jodå, det var gott om Amanita gemmata på stranden. Gul flugsvamp växer under tall på havsstränder eller i närheten av havet. En sällsynt flugsvamp som jag sett i Kivik och på Öland tidigare. Det lär finnas diskuterade fynd i Västergötland också.

Nu var vi hungriga. Britta och Siv hade som tur var gjort en mycket god svampsoppa till kvällen. Vi lät oss väl smaka! Det var inte soppan Börje var svettig av.

Efter en god natts sömn började så den sista dagen i Skåne. Det var den 21 september och vi åkte mot Höör. Där ligger Frostavallens och Ullstorps naturreservat och där finns en tämligen trivial bokskog runt Vaxsjön. Hela området är dock inte naturreservat. Vi gick runt hela sjön. 112 arter blev infångade. Det blev en nyttig genomgång för oss alla av svampar i bokskog på lite mer trivial mark. Ett fynd tilldrog sig dock särskild uppmärksamhet, en liten stinkande nagelskivling. Detta måste vara en Marasmiellus foetidus – stinkbroskskivling. Den har strierad hattkant och växer oftast på askpinnar, men vårt fynd hade inte strierad hattkant och växte inte på någon pinne. Resans ovanligaste svamp låg framför oss. Det var Gymnopus brassicolens – stor stinkbroskskivling. Den växer på marken under bok i Skåne och är utomordentligt sällsynt. Den har bara en handfull fynd i hela Skåne. Kul!

Efter morgonstrapatserna ville vi komma till riktiga kalkmarker, så nu gick turen vidare till Hässleholmstrakten. Vi kom till slut till Vinslöv och norr om Lommarp finns en gammal gruvtäkt med skalgrus, som i dag är beväxt med fin ädellövskog. Vad skulle vi finna där? Coprinus picaceus – rutbläcksvamp, den är ju för härlig. Det blev ett förfärligt fotande igen. Man skall ju bara ha sett rutbläcksvamp om man varit i Skåne. En underlig hårig sköldskivling dök också upp. Den sällsynta Pluteus umbrosus – borstskölding var infångad, liksom en liten mjölig vit fjällskivling,  Cystolepiota adulterina – flockig puderskivling. Sedan hittade jag även en misstänkt Ganoderma australe – sydlig platticka. Den får jag dock lägga till olösta mysterier så länge.

Dags för sista nedslaget för vår Skåne resa. Nu skulle det verkligen bli kalkmarker. Vi åkte till Vedhygge i Ignaberga. Detta är en gammal gruvtäkt på kalkgrus, som även den i dag är beväxt med fin bokskog. Linné var på besök i detta område på sin Skåneresa. En gammal kärra lastad med ved informerade oss om detta. Här har man förr i världen samlat in vinterförbrukningen av ved till hushållen i trakten. Linné däremot var mer bekymrad för skred av kalkgrus. Den här skogen var något utöver det vanliga. Det förstod vi ganska snart. Jakten kunde börja. Det dröjde inte särskilt länge förrän Börje utropade: - Kolla här `Cortinarius humicola´ – fjällig spindling. Vilket fynd! Den såg vi bara ett par små exemplar av, när vi var i Frankrike förra året. Den gången var det Anita Stridvall som hoppade högt. Börje han var över trädtopparna, det kan jag försäkra. En mycker vacker och mycket sällsynt spindelskivling. Nu började Börje plocka fram Phleggluren. Jag hittade en stor kraftig gul vacker spindelskivling med en mycket stor bulb på foten. Efter en stunds diskuterande och prover med diverse olika kemikalier kom vi fram till att vi funnit Cortinarius alcalinophilus - fläckig saffransspindling. Det är ingen art man leker med. Äntligen duggade phleggarna tätt! En underlig svamp med rynkor på hatten dök upp, en liten, grå, något slemmig hatt med rynkor på. Den sällsynta Bolbitius reticulatus – hinnskivling var infångad. En vit slemmig vaxskivling under bok påträffades också, hela fruktkroppen började gulna på kvällen. Om man torkar dessa fruktkroppar blir dom alldeles kolsvarta, en mycket bra karaktär för Hygrophorus discoxanthus – mörknande vaxskivling. Den är väl inte speciellt sällsynt i Skåne, men jag har bara sett den tidigare på Billingen och på Omberg. Den finns även i Bohuslän, i Hogsäms bokskog och på Klevaberget, enligt Anita. En gul, vacker kremla med solgul mitt och mycket besk i smaken, en karakteristisk art för finare bokskogar i Skåne, Russula solaris – solkremla fick avsluta resan.

Tack Anita, Siv och Britta och ni övriga för trevlig samvaro! Lite solsken på morgonen sätter humöret på topp!

Vid pennan

Rolf-Göran 

Ladda ned artlistan här…