Västgötabergens svampklubbs utflykt till Varaskogens naturreservat i Forshem 9 oktober 2011.

Vi var 14,5 (med den lille) som träffades vid Forshems kyrka. Jag (Rolf-Göran) och Kurt-Anders hade varit i Forshem med Olof Janson på söndagen veckan innan. Tillgången på svamp var då tämligen god. Men det visade sig att det hade minskat dramatiskt på en vecka. På utflykten med klubben blev ca 100 arter påträffade. Inget dåligt resultat med den väderlek som varit. En härlig dag där även exklusiva svampar ingick som t ex en av Europas sällsyntaste svampar, så humöret var på topp!

Tyvärr så var inte alla kvar till dagens slut. Ytterligare två mindre tillslag gjordes i närheten, varför artlistan blev allt längre. Ett 20-tal arter tillkom på listan.

Några kommentarer om dagens fynd

Bland matsvamparna hittades en del riktigt goda arter. Trattkantarell, rödgul trumpetsvamp och tallblodriska fanns här och var. Jag tror det räckte till en omelett även i dag. Även om tillgången på matsvampen tycktes avta.

Vi började dagens utflykt i allén som går ner till Österängs gård. På en död alm som finns i allén hittade vi en taggsvamp. Vid första anblicken sa jag att det rörde sig om igelkottstaggsvamp. Detta var nog inte så väl genomtänkt, eftersom det var koralltaggsvamp!

Hericium erinaceus – Igelkottstaggsvamp
Den har nedåtriktade, ca 2 – 5 cm långa taggar
Vilket inte vår taggsvamp hade, den växer dessutom på bok och ek.
Igelkottstaggsvamp är bara funnen på Munkängarna 1970 av Stellan Sunhede och är ytterligt sällsynt i hela riket.

Hericium coralloides – Koralltaggsvamp
Fruktkroppen har många grenar och som i hela sin längd har 10 – 15 mm långa taggar som är nedåtriktade, vilket vårt fynd hade.

Det var alltså koralltaggsvamp vi såg på den döda almen. Koralltaggsvampen är vanligast på bok, men kan sällsynt även förekomma på andra lövträd. Den finns årligen på bok i Surö bokskog, men det finns fynd på asp, poppel och på alm i Skaraborg. Koralltaggsvampen är sällsynt och rödlistad. Denna vackra art väcker alltid förundran när man väl ser den. Bra foto art.

Spongipellis fissilis (Tyromyces fissilis) – Apelticka
I ovan nämnda allé så fick vi även se en apelticka på en högstubbe av alm.
Apeltickan är en ganska stor ticka. Den är något oljig när man tar på fruktkroppen. Den har nästan slät hatt och köttet är inte tvåskiktat. Det finns ännu en art som man kan förväxla apelticka med, nämligen skumticka (Spongipellis spumeus). Den är nästan rent vit, har hårig hatt och tydligt tvåskiktat kött. Även skumtickan är mycket sällsynt. Apeltickan är mycket sällsynt och funnen på framför allt alm och ask. Totalt finns det nio tidigare fynd av den, så detta är det tionde fyndet av arten i Skaraborg.

Macrolepiota nympharum – Parasollfjällskivling
En ganska stor fjällskivling som är ytterst sällsynt i barrmattan under gran. Den har bruna trekantiga uppåtriktade fjäll på vit botten. Mitten på hatten är brun och hattkanten är fnasig. Foten är helt slät med en kraftig slät ring. Fotbasen är klubblik. För att vara en Macrolepiota är den dock ganska liten. Hatten mäter cirka 5 – 10 cm och fotens höjd cirka 1 dm. Denna ytterligt sällsynta fjällskivling är tidigare bara funnen av mig under gran i Sjöskogen på Kinnekulle. Detta är således andra fyndet i Skaraborg. Dessutom har jag tidigare sett arten på Öland i Trollskogen. Kul fynd!

Två murklor

Helvella elastica – Smal hattmurkla
En art som har brun sadelformad hatt. Utsidan på hatten saknar hår, liksom foten. Hatten är fri från foten. En ovanlig art med få fynd.

Helvella nigricans (Helvella atra) – Sotmurkla
En liten murkla med både svart hatt och fot. Hela fruktkropp är helt slät. När man bryter av en bit av foten, är köttet i foten helt kritvitt. En mycket bra karaktär på sotmurkla. Arten är även den ovanlig, men blir funnen då och då och är förmodligen förbisedd.

Clitocybe alexandri – Pluggtrattskivling
Vår största trattskivling är som en trattskivling bör vara med kraftigt nedåtlöpande skivor. Hatten är stor, cirka 8 – 20 cm bred och ljust gråbrun, ibland med koncentriska mörka droppfläckar och blir med tiden tilltryckt småfjällig. Foten är kraftig och har en stor mycelboll på fotbasen, vilket utgör en utmärkt karaktär för arten. En rödlistad och mycket sällsynt art som man bara finner i riktigt fina kalkbarrskogar. Känd från Kinnekulle och Varaskogen. En mycket vanlig art på denna utflykt.

Rhodocybe gemina (Rhodocybe truncata) – Pluggmusseron
En stor, fast, och kraftig svamp som verkligen ser ut som en musseron. Hatt brungul och mycket köttig. Foten är kraftigt vitaktig och ofta med vita myceltrådar vid basen. Köttet är vitt och luktar mjöl. Sporerna är nästan klotrunda och svagt knöliga. Arten är mycket sällsynt och dessvärre mycket svårbestämd. En liten grupp av arten blev funnen under gran på en av de senare utflykterna vi gjorde. Få tidigare fynd av denna art finns i Skaraborg, den tycks vara kalkgynnad och värmekrävande.

Rhodocybe stangliana (Squamanita stangliana) – Rosafläckig knölfoting.
En liten silkesglänsande skivling som luktade starkt av mjöl. Den hade även en konstig klump vid foten. En mycket märklig svamp tyckte nog många av oss.
När jag väl kom hem, kunde jag inte släppa detta fynd. Jag erinrade mig att Stridvalls hade skrivit en artikel om det mycket mytomspunna släktet Squamanita i någon jordstjärna på 90-talet. Efter ivrig letande bland gamla tidskrifter om svamp, fann jag till slut i Jordstjärnan, årgång 15 (1994) nummer 1, sid 24 – L & A Stridvall – Släktet Squamanita i Sverige. Här finns det med en art som är silkesglänsande vit, senare rödfläckig och som har en obehaglig doft av mjöl. Foten har en kantad kraftig basalknöl. Sporerna skall vara 5 –7 x 3,5 – 5 stora och vara svagt ornamenterade. Alla karaktärer stämde perfekt på vårt fynd! Västgötabergens svampklubb har hittat en Squamanita!!!. Först fann jag ett exemplar av arten, nästan där vi parkerade bilarna, när vi sedan återsamlades kom Göran Grundel med mycket fin grupp av arten. Tack Göran, du gör många fina fynd!

Rhodocybe stangliana –Rosafläckig knölfoting har bara tre tidigare kända fynd i hela norden Två fynd från Danmark på 90-talet och ett fynd gjort av Bo-Göran Pihl vid utsiktstornet på Kinnekulle 1989. Vårt fynd är således det fjärde i Norden!!!

Fyndet är definitivt årets fynd och förmodligen den sällsyntaste art vi någonsin påträffat i klubbens historia!

Grattis Göran Grundel!

Bästa Hälsningar

Rolf-Göran

Ladda hem artlistan