Den vackra scharlakansvårskålen!
Västgötabergens Svampklubbs utflykt till Drottningkullen 22 april 2012.
När Carlsson såg rött på Drottningkullen!
Det var en mycket trevlig utflykt som Västgötabergens svampklubb gjorde till Drottningkullen söndagen den 22 april 2012. Vi var 17 stycken medlemmar och 50 olika svampar blev funna under dagen.
Drottningkullens naturreservat är väldigt stort, reservatet är över 600 hektar. De delar av reservatet som är mest kända är väl Lusthuskullen och Höjentorps slottsruin. Vi var i området som gränsar till Lusthuskullen. När man kommer till P-platsen för Lusthuskullen har man kullen på vänster hand och Ormsjön på höger hand. Vår exkursion gjordes i den del av reservatet som kallas Ormsjön – Syd och detta område består av ädellövskog, barrskog och alkärr, området är mycket kalkrikt och väldigt vedrikt och är av högsta klass för vedsvampar.
Liten skröna om Drottningkullen. På Lusthuskullen lär det ha funnits ett lusthus som tillhörde Höjentorps slott. När Höjentorps slott brann ner till grunden, lär drottningen tagit sin tillflykt till just Lusthuskullen. Om detta är sant vet jag inte. men vi såg inte till henne i alla fall.
Västgötabergens svampklubb hade sin första klubbutflykt den 21 april 1982, då var svamptillgången mager, men när vi återbesöket området var resultatet mycket bättre. Vi har ju lärt oss en del!
Några arter vid 30 års jubiléet som gjordes!
Byssocorticium atrovirens – Grönskinn – Sällsynt Ett vackert grönt skinn som blev funnen på en lövpinne av mig. Det finns ytterligare några skinn i denna familj, varav ett är mycket likt grönskinn, nämligen Byssocorticium pulchrum – ärgskinn. Det visade sig dock vid kontroll att vårt fynd var grönskinn. Detta skinn är sällsynt och har bara några få fynd i Västergötland tidigare, nämligen från Gullspångs, Karlsborgs och Lidköpings kommuner. Dessutom gjorde klubben ett fynd av grönskinn i Hogsäms bokskog i Bohuslän. Ett vackert men sällsynt skinn.
Camarops tubulina – Gransotdyna VU En svart pyromycet som mycket sällsynt påträffas på grova granlågor med stora årsringar. Den kanske inte ser mycket ut för världen med den indikerar höga och skyddsvärda skogsmiljöer och har en handfull fynd i Skaraborg. Gransotdynan är cirka 2 – 5 cm lång och 2 – 3 cm tjock och växer på granlågor. Pyromyceter tillhör kärnsvampar och är ofta helt svart inuti när man bryter itu dom. Gamla små döda klibbtickor skulle kunna vara en förväxlings risk, men tickor har ju rör på undersidan. Gransotdynan har tidigare blivit funnen på en granlåga i samma område. Rödlistad och mycket sällsynt. Detta fynd samlades aldrig in på grund av sin sällsynthet.
Dumontia tubersosa – Sippskål En helt brun skålsvamp med en liten fot som man finner bland vitsippor, den kan även finnas sällsynt bland svalört. Sippskålen är en mycket vanlig art som man finner här och där på vårkanten.
Erythricium laetum – Vinterskinn Ett mycket tunt kritvitt skinn man finner på alpinnar i alkärr. Skinn är ganska svåra, men finner man ett helt kritvitt mycket tunt skinn i just alkärr, är det förmodligen vinterskinn. Arten kan man finna hela vintern, men även på vårkanten. Ganska vanligt skinn.
Hymenochaete ulmicola – Almrostöra VU Almrostörat är känt från just Drottningkullen. När Nordiska konferensen var i Flämslätt 2003, hittade Seppo Huhtinen en svamp i barkspringor på levande alm. Han hade sett detta skinn i sina hemtrakter i Sibirien men hade inget namn på arten just då, men ett förslag var att det rörde sig om en Hymenochaete. Detta skinn var 2003 nytt för Europa och var det sällsyntaste fyndet som gjordes på Flämslätts konferensen 2003. Några år senare bestämde Seppo Huhtinen detta skinn från Drottningkullen till Hymenochaete ulmicola och arten fick det svenska namnet almrostöra. Arten anses mycket sällsynt och är med i rödlistan. Almrostöra är en centimeter stort brunt litet öra som med lite tur kan ses i barkspringor på levande almar. Ett 50-tal fynd på alm har hitintills gjort i Skaraborg, huvudutbredningen är på Drottningkullen, men även fynd från bl.a. Kinnekulle finns. Om man letar efter denna art så kommer den säkerligen att bli funnen åtskilliga gånger.
Mycena strobicola – Kottehätta En gråbrun skivling med klockformig hatt som har en svag puckel, hatten har fint strimmad kant i väta. Foten är vit till gråbrun med rotlikt förlängd fotbas, vid fotbasen finns ett vitt mycelludd. Svampen har en stark lutdoft och växer på dolda grankottar i marken. En ganska vanlig hätta på våren, kottehättan kan förväxlas med Strobilurus esculentus – grankotteskivling som också växer på grankottar på våren. Dock har grankotteskivlingen plan hatt och täta vita skivor och saknar rotlikt förlängning på basen av foten och svampen luktar inte lut som kottehättan gör. Kottehätta påträffar man varje gång man går ut i en granskog, mycket vanlig.
Pucciniastrum areolatum – Häggrost På genomgången fanns det grankottar med en mängd gyttrade små svarta kulor i vecken på grankottar, Detta är en rostsvamp, nämligen häggrost och är allmän på grankottar. De små svarta kulorna blir som äldre ett nätlikt ihåligt mönster. Häggrosten är vissa tider på året synlig som små svarta fläckar på häggblad och särskilt vintertid synlig på grankottar som små svarta kulor. En mycket allmän art med två skepnader.
Sebacina epigaea – Opalkrös En mycket konstig gelesvamp? Även denna svamp har två skepnader. Som ung ser den ut som någon har slängt ut isbitar i skogen. Den är väldigt mjuk och går knappt att ta i, men som äldre blir den gråaktig och något seg. Opalkrös är ganska vanligt förekommande på mossor i skogen, men man finner den även på gräs i betesmarker och på pinnar i lövskog. Det finns ytterligare en välkänd art av talgsvampar. Vanlig talgsvamp är en utbredd något seg historia på marken som man ser här och där. Den vanliga talgsvampen ser aldrig någonsin ut som isklumpar, gör den det är det opaltalgsvamp och det är en vanlig art. Den frutifierar året runt.
Tubifera ferruginosa – Bikakssvamp En myxomycet (samma släkte som exempelvis trollsmör). Myxomyceter räknas numera till djurriket, eftersom dom anses rör på sig. Ska man behöva ha koppel med sig i skogen nu också? Nåväl bikakssvampen ser som ung ut som brungult ludd på var och varannan pinne man finner. Detta ludd bildar en skorpa, när svampen är mogen faller skorpan av och kvar på pinnen blir en gyttrad samling av ett rutlikt mönster som påminner om en bikaka. En mycket vanlig art som finns året runt. Dock bör tilläggas att svampen är mycket förgänglig eftersom det är en myxomycet.
När Carlsson såg rött på Drottningkullen!
Ja, det gjorde jag verkligen och jag njöt av det. Några medlemmar i klubben hade funnit den mycket vackra scharlakansvårskålen i området! Den är förmodligen den vackraste svamp vi har på våren, en riktig pärla! Mycket kul fynd tycker jag!
Sarcoscypha austriaca – Scharlakansvårskål En knallröd stor vacker skålsvamp med en liten fot. Utsidan på skålen är något luden. Den kan bli cirka 5 – 7 cm stor och växa i stora mängder i framförallt alkärr miljöer. Scharlakansvårskålen är en sällsynt svamp, den år funnen på ett femtiotal ställen i Skaraborg. Lämpliga miljöer verkar vara alkärr eller fuktig rik lövskog där det är gott om pinnar. Det finns ytterligare fler art i detta släkte. Det har visat sig att Sarcoschypa coccinea inte med säkerhet finns i Sverige, det rätta latinska namnet på arten är Sarcoschypa austraca. En omisskännlig pärla i vår natur.
2012 verkar var ett gott år för scharlakansvårskål, så ut och leta!
Bästa Hälsningar Rolf-Göran