Första höstutflykten, 15 augusti, gick till Djurgårdsskogen i Drottningkullens NR.

Till stor del kalkgranskog men även div. lövträd. T.o.m. någon enstaka bok finns i området. Fin skog där man kan förvänta sig många intressanta svamparter när det råder rätt omständigheter för detta.
Vi var 14st deltagare med denna dag, och vädret var det bästa möjliga. Solsken och strax över 20 grader. Något nytt ansikte deltog också, Olle Johansson och Elisabeth Thörnqvist. Dessutom så såg vi med tillfredställese Lidköpings Lars Sandbecker som ”återuppstått från de döda” för att nu uttrycka sig lite lustigt.
Nåväl, eftersom den senaste tidens vackra och regnfattiga väder gjort att svamparna stannat upp i sin utveckling så var svamptillgången begränsad. Men eftersom vi var ganska många deltagare så hittas det ganska många arter ändå. Vi lyckades få ihop c:a 40 arter
För att nu ta nån art som ”infångades” så kan nämnas Cortinarius elegantior – kungsspindling. Lite skämtsamt uttryckt så tillhör den kategorin ”feta phleggar” som är ett välbekant begrepp för dom initierade.

Kungsspindling

  Tillhör gruppen spindlingar som till färgen är gul/gulbrun och med skivor som är vaxgula och relativt täta.
  Foten har en kantad, uppsvälld nedre del. Brukar kallas kantad bulb. Foten något ljusare gul än hatten.
  Köttet gulvitt, mer saffransgult till laxrosa i fotens nedre del.
  Den som är utrustad med KOH (kaliumhydroxid), det som vi normalt brukar kalla lut, får en rosa till vinröd rektion i fotköttet.
  Lukt obetydlig, eller lite jäst och maltartad.
  Det som är mest utmärkande för arten är dess kraftigt vårtiga sporer, och den som har mikroskop, avslöjas den ”gula” spindlingen då om inte förr.
  Den växer företrädesvis i kalkrika granskogar, men förekommer även under diverse lövträd, men väldigt ovanligt hos oss.
  Spindlingen är rödlistad och klassad som nära hotad (NT)
  Kungsspindling är en, i våra trakter runt västgötabergen, inte så ovanlig art. Arten indikerar skogar med hög mångfald.

PS. Kungsspindling är inte nåt man äter!! Äter man den så gör man det bara en gång.

Eftersom vi befann oss bara nån km. från Eggby kyrka, så åkte vi dit för att kolla om vi såg något av den sällsynta, Hårig jordstjärna (Geastrum melanocephalum). Vid parkeringen där så finns det normalt många sådana, men vi såg i stort sett bara en ”utslagen”, men däremot många ”knoppar” som senare kommer att spricka upp. Troligtvis så är det för torrt för tillfället. Carlsson hittade dessutom den sällsynta, stjälkröksvampen (Tulostoma niveum - vit stjälkröksvamp), som växte i stenmuren runt kyrkan. Mycket liten art som är oerhört svårupptäckt. Carlsson föreslog att jag kunde göra en svampomelett på den, den dumme fa..! Hahaha. Ja det är tur att man kan skämta lite också. Det ska ju förlänga livet, sägs det.

Börje H Fagerlind 

Klicka här för artlista!