Pleurotus eryngii - Martornsmussling

Den 5 oktober 2012 var Västgötabergens svampklubb och tittade på ett område i Col du Lautaret. Detta område ligger i väst Alperna i Hautes – Alpes Departement.

Området här ligger på 1650 – 2100 meters höjd. Anses ofta vara Alpernas finast blomsterängar och brukar benämnas gräsmarker på subalpin nivå. Här finns också vackra bestånd av grönal (Alnus viridis) med högörtsvegetation.

I detta område finns även små Dryashedar (fjällsippa) och här och var gräset Festuca spadicea. Vi såg även blommande mosippor här.

Spenörten växer i stora mängder här och det finns en svamp som växer parasitiskt på spenört, nämligen martornsmusslingen.

Pleurotus eryngii s. lat. – Martornsmussling

Växer parasitiskt på martorn och bl.a. spenört. Pleurotus eryngii består av ett komplex med arter som förmodligen inte är riktigt utrett. Martornsmussling parasiterar även på en rad av andra växter och därför finns det många underarter av Pleurotus eryngii.

Möjligen skall den heta: Pleurotus eryngii ssp. nebrodensis eller Pleurotus nebrodensis

Hatt – 5 – 12 cm bred. Översida torr till fjällig, gråbrun till blekt beige, ibland rostbrun fläckig eller inväxt trådig på blek botten. Hatten har svagt nedtryckt mitt och inböjd kant.

Skivor – Bågböjda, vita till gråaktiga.

Fot – Mittställd, vitaktig till blekt grågul

Kött – Vitt med behaglig svampartad lukt.

Sporer – 15 x 5 µ

Förekommer främst i Syd- och Västeuropa

Hela svampen är köttig och påminner om ostronmussling (Pleurotus ostreatus) i konsistens, men är något mindre och i helt andra färger. Rent makroskopiskt påminner martonsmusslingen om en stor trattskivling. Martornsmusslingen är en mycket populär matsvamp i trakterna här och när man går bland spenörtsplantor hittar man bara en massa avskurna fötter överallt. Det blev ett intensivt letande av alla som var med. Till slut ropade Britta Larsson: "Här finns dom!" Vi hittad efterhand ett tiotal exemplar.

Nu hade vi fått se en fransk delikatess och dagen var räddad.

Rolf-Göran